Om vi inte kan locka ungdomar med att teknik är kul, hur ska vi då få dem intresserade av IT?

”Jag tror att många av de satsningar [för att höja teknikintresset] som gjorts hittills, trots vissa framgångar, har lidit av en grundläggande brist. De har i alltför hög grad präglats av ett fokus på själva tekniken. […] Utgångspunkten är som regel att teknik är ’självklart’ intressant, bara man får upp ögonen för hur häftigt det är. I vissa fall fungerar det, ingen tvekan om det, men för många är det helt otillräckligt.” Den som skriver detta är Per Johansson, doktor i humanekologi, som i många år brunnit för att öka teknikintresset i samhället.

I inlägget på teknikdebatt.se skriver han vidare: ”Mitt förslag är att organisationer med ansvar för problemet prövar en annan väg, en väg som har människan, oss själva, som utgångspunkt och inte tekniken. Med andra ord, ett sätt att väcka intresse som startar där alla tänkande ungdomar redan befinner sig. Det handlar om frågor som ’Vad är viktigt i livet?’, ’Vilken roll vill jag spela i samhället när jag blir vuxen?’, ’Hur kan jag göra något bra för andra människor?’ och så vidare.”

Finns det anledning för oss i branschen att ta detta till oss? Eller ska vi intala oss att IT inte är som vilken annan teknik som helst (”Det är så mycket mer”), eller att IT i sig är så spännande att de med automatik svarar på ungdomarnas existensiella frågor? Att det gäller bara att få upp ungdomarnas ögon, även på dem som inte spontant fascineras av datorer och programmering?

Jag har nu jobbat med VäljIT och våra andra initiativ för att höja ungdomars intresse i tre år, och det går inte på räls precis. Det går tvärtom ur-trögt. Det vi ofta pratar om i vårt IT-kompetensråd är att ”bredda bilden av IT-yrket”, att ”ladda om IT-begreppet” etc. Vi försöker lyfta fram de spännande, mer ”människoinriktade” yrkesrollerna som finns: projektledare, interaktionsdesigners m.fl. Frågan är om det hjälper, om vi inte också tydligare för fram vad som är nyttan och meningen med det som projektledarna och interaktionsdesignerna gör. När vi talar om nytta och mening tror jag att vi fastnar i samma fälla som alla teknikföretag med rekryteringsproblem i årtionden har halkat ner i, nämligen att det bara är nyttan för företaget eller företagets kunder som lyser igenom, vilket inte tilltalar (teknikljumma) ungdomar på något mer djupgående vis.

Som Per Johansson pekar på är teknik inte bara ett verktyg, utan något som omformar alla våras liv. Det borde vara av högsta intresse även för dem som inte fascineras av tekniken som sådan. Men hur ska vi nå dem? Några spår att jobba efter fick vi fram när vi för ett knappt år sedan hade ett möte med dem som är ungdomsförebilder på VäljIT-webben. Där landade vi i att vi inte ska tala så mycket om att teknik eller IT i sig skulle vara så kul, utan fokusera mer på dels det kreativa resultatet av tekniken (spännande produkter, tjänster), dels de olika roller som behövs för att ta fram och marknadsföra resultatet (inte bara programmeraren/teknikern, utan produktdesignern, projektledaren, säljaren etc.), samt även samarbetet mellan rollerna.

Gott så, men hur gör vi detta i praktiken? Vad är det för spännande produkter och tjänster vi ska lyfta fram? Och hur gör vi det? Att hålla upp ett exemplar av några våra branschtidningar (som förvisso är utmärkta för de redan teknik- eller branschintresserade) är knappast en vinnare, hagelsvärmen av förkortningar och tekniska begrepp skrämmer iväg även den milt teknikintresserade. Vi måste jobba med andra metoder, och jag välkomnar både praktiska förslag och en vilja att hjälpa till att genomföra förslagen.