YH-utbildningar: Framgångsreceptet som sjabblas bort för att utbildningspolitiker inte förstår sig på arbetsmarknad

Idag tillkännagav Myndigheten för yrkeshögskolan (YH-myndigheten) vilka utbildningar som får medel för att kunna starta till hösten 2015. I jämförelse med andra områden har Data/IT-utbildningarna klarat sig förhållandevis väl. Ändå kan vi, liksom myndigheten själv, konstatera att många utbildningar som både uppfyller kvalitetskraven och är starkt efterfrågade av arbetsgivare får avslag, av rena resursskäl. Fisigt, för att låna Astrid Lindgrens uttryck.

YH-utbildningarna, och dess föregångare ky-utbildningarna, har de senaste tio åren utvecklats till en stor succé på arbetsmarknaden. Utan att statsmakterna riktigt förstått det har de landat i en framgångsrik formel där arbetsgivare får sina behov av kvalificerad yrkeskompetens tillgodosedd samtidigt som staten på ett flexibelt och konjunkturanpassat sätt bidrar till tillväxt och sysselsättning.

Det stora problemet är just att statsmakterna inte riktigt förstått detta, utan fortsätter att snåla med medlen. Budgeten för YH-utbildningarna ligger inom Utbildningsdepartementets område, och min tolkning – som jag gärna ser utmanad – är att utbildningspolitiker varken har koll på, eller är särskilt intresserade av, hur arbetsmarknaden fungerar. Utbildningspolitiker är programmerade för att arbeta med antingen ungdomsskolans inre utveckling, utan några verkliga incitament till samverkan med arbetslivet trots fagert tal om motsatsen, eller med den akademiska högskolans inre utveckling, utan – just det – verkliga incitament till samverkan med arbetslivet, trots fagert tal om motsatsen.

Yrkesutbildning för vuxna, där både YH-utbildningar och Yrkesvux ingår, kommer helt enkelt i kläm. Politiken famlar efter medel och metoder för att höja sysselsättningen och arbetsgivare skriker efter yrkeskunnigt folk, men till följd av såväl organisatoriska som mentala låsningar sjabblar man bort en given lösning på båda dessa problem.

Vad kan man önska? Förutom förstås att byta ut alla politiker och tjänstemän på Utbildningsdepartementet med beröringsskräck inför arbetsmarknaden (t.ex. genom personalrotation med Näringsdepartementet) så är en idé att byta namn till Kompetensdepartementet, och till det lyfta in valda delar (inte minst budgeten) från Arbetsmarknadsdepartementet. Låt det slippa ansvaret för Arbetsförmedlingen dock.

För fler kloka idéer rörande problemet med underdimensioneringen av yrkeshögskolan, läs gärna kommentaren från Svenskt Näringslivs Mia Liljestrand.