Värdet i att vara bäst och vikten av att lära av de bästa
Igår kom nyheten om att Sverige är näst bäst i EU på digitalisering. Det är Europeiska kommissionen som tagit fram ett nytt index, DESI (Digital Economy and Society Index), som mäter EU-ländernas utveckling mot en digital ekonomi och ett digitalt samhälle. Sverige hamnar på andra plats efter Danmark. Självklart är detta glädjande nyheter. Sverige har ju som mål att bli bäst i världen på att tillvarata digitaliseringens möjligheter, och i och med detta resultat är vi ju uppenbarligen på god väg. Men frågan är om nämnda mål inte snarare bör ses som en vision, än ett konkret mål. För vilken reell nytta innebär egentligen målet att vara bäst i världen; Vilken nytta innebär det för samhället/näringslivet/individen? Vilka problem/utmaningar vill vi söka lösa med att bli bäst i världen? För mig som övertygad digialiseringsevangelist finns det ju såklart många självklara svar på dessa frågor, men från politiskt håll lyser svaren dessvärre med sin frånvaro. Och så länge vi inte har en gemensam syn kring värdet av att vara bäst i världen, så tror jag dessvärre att politiska satsningar och prioriteringar fortsatt kommer att lysa med sin frånvaro.
IT-minister Kaplan säger i en kommentar till resultatet att regeringen jobbar hårt för att Sverige ska bli ännu bättre på att ta vara på de möjligheter som finns inom digitalisering, oavsett om det gäller i skolan, för miljön eller för näringslivet. Är det då inte märkligt att vi inte har några konkreta, politiska mål för digitaliseringen, utan de mål som finns rör IT-politik (bredbandsmål etc. )? Självklart behöver vi fortsatt mål för IT-politiken – utbyggnaden av den digitala infrastrukturen är exempelvis inte något som vi blir färdiga med. Allteftersom det digitala tjänsteutbudet växer, allteftersom offentlig sektor (sakta men säkert) blir mer digital i sina kontakter med medborgare, patienter etc. – kommer också allt större krav att ställas på kapacitet, robusthet m.m. Men vi behöver också politiska mål som handlar om digitaliseringen av samhället – ”oavsett om det gäller i skolan, för miljön eller för näringslivet” (för att återigen citera Kaplan…).
Danmark är ju det landet i Europa som är bättre än Sverige enligt nämnda index. Där har den danska regeringen, i december förra året, lagt fram en plan för digital tillväxt. Enligt den danske näringsministern är; ”digitalisering och användning av IT centralt för tillväxten i dansk ekonomi. Med denna plan vill vi sätta fart på användandet av teknologi och digitala lösningar ute i verksamheterna. Det kommer att stärka konkurrensen och bidra till att framtidssäkra danskt näringsliv.”
Digitaliseringens bidrag till tillväxt och konkurrenskraft är ju av störst vikt även i Sverige. Enligt Tillväxtanalys rapport har ex. sektorn till stor del drivit produktivitetsutvecklingen i Sverige under de senaste 20 åren. Frågan jag fortsatt ställer mig är; när får vi se en kraftfull, samordnad digitaliseringspolitik med tydligt mål och viljeriktning? När ska vi på allvar gå från en IT-politik till en horisontell digitaliseringspolitik som inkluderar samtliga sakpolitiska områden? Om nu målet står fast om att vi ska bli bäst i världen och därmed gå förbi Danmark i mätningarna, så måste regeringen börja agera – samordnat, tydligt och kraftfullt. Och varför inte ta inspiration och lärdom av de som faktiskt är bäst?