Hoppa till innehåll

Det här med digitaliseringen och jobben…

Igår närvarade jag vid ett seminarium arrangerat av KTH kring hur digitaliseringen påverkar arbetsmarknaden. Det var ett tretimmars arrangemang med ett gäng välrenommerade deltagare och talare. Bland annat pratade Anna Breman från Swedbank om de tre stora megatrender som pågår just nu; Globalisering, Urbanisering, Digitalisering. Vi ser resultaten av alla tre redan nu; fysiska varor blir till digitala tjänster, digitala plattformar leder till att mellanhänder slopas, och automatisering och robotisering effektiverar traditionell industri. Självklart påverkar allt detta arbetsmarknaden. Den kommer inte fortsätta se ut som den gör idag.

 

Carl Benedikt Frey har tillsammans med forskarkollegan Michael Osbourne gjort en studie på amerikansk arbetsmarknad som visar vilka jobb som bär störst risk att helt eller delvis automatiseras, till följd av ökad digitalisering. Studien, som har fått stor internationell uppmärksamhet, visar att 47 procent av de amerikanska jobben hotas av digitalisering. Att de hotas innebär inte att alla dessa jobb kommer försvinna, men att viktiga moment i det som idag är människors arbetsuppgifter i någon utsträckning kommer kunna tas över av robotar eller mjukvara.

Stiftelsen för Strategisk Forskning (SSF) har tillsammans med Stefan Fölster ”översatt” Frey och Osbournes studie till svenska mått. Deras resultat indikerar att 53 procent av de svenska jobben kan komma att påverkas av en ökad digitalisering.

Men, Fölster drar också en annan mycket viktig slutsats: att automatisering också indirekt leder till många nya jobb. Tack vare smarta datorer kan många företag exempelvis producera och hantera ett allt större sortiment av produkter och tjänster som ska säljas, distribueras och underhållas. Det ökar efterfrågan på många olika sorters yrken, allt ifrån säljare i fackhandeln till reparatörer, och troligen helt nya yrkesgrupper som vi idag inte ens känner till.

Samma sak uppmärksammades av fd finansministern Anders Borg, när han talade om hur tillväxt och produktivitet skapas och påverkas i en digitaliserad värld under ett seminarium som Google arrangerade för några veckor sedan. Borg nämnde vid ett flertal tillfällen hur han själv tidigare alltid pratat om hur digitaliseringen bidrar till att jobb försvinner, dvs job destruction, men att han numer (sent ska syndaren vakna…) fått insikt kring att även nya jobb skapas (job creation) i och med digitaliseringens framfart.

Alltså; problemet är egentligen inte att det inte skapas nya jobb när gamla försvinner. Utan snarare att vi är alltför trögrörliga vad gäller anpassningen. Vilket kanske delvis är en fråga om vår allmänna (negativa) inställning till förändring, men i ännu högre utsträckning handlar om utbildning och kompetensutveckling.

Till att börja med måste vi förstå att vi idag och i framtiden aldrig kommer kunna vara färdigutbildade eller -utvecklade, liksom att digitaliseringen inte är något som kommer att ”ta slut” utan är en ständigt pågående förnyelse- och innovationsprocess. Ständig kompetensutveckling genom hela yrkeslivet kommer att krävas av oss alla. För det har självklart arbetsgivarna ett visst ansvar, men vi kommer också ofrånkomligen att behöva ta mer individuellt ansvar för vår utveckling än vad vi gjort hittills.

För att kunna det behöver vi ha en skola som är i takt med vår omvärld och kan förbereda oss på att möta de krav – och ta vara på de möjligheter – som den alltmer digitaliserade tillvaron innebär. Regeringen måste därför ta initiativ till ett nationellt samordnat åtgärdsprogram för digitaliseringen av skolan, med betoning på pedagogiken. Programmering och digitalt skapande bör vara obligatoriskt i läroplanen och resurser för utbildning av lärare tillföras. Och detta måste ske nu.

I vår rapport kring kompetensbehovet i branschen, som släpptes före påsk, framkom att det – om inga åtgärder sätts in – kommer att fattas 60 000 personer bara inom IT-sektorn år 2020. Ett behov som till stor del grundar sig på digitaliseringsutvecklingen. 60 000 NYA jobb. ”Job creation”, för att citera Anders Borg.