Grattis Sverige – vi har en digitaliseringsminister!

Nu på förmiddagen presenterade statsminister Löfven sin regeringsombildning. Mest intressant för oss var att Peter Eriksson, miljöpartiets EU-parlamentariker och tidigare språkrör, utnämndes till ny bostads- och digitaliseringsminister och att civilminister Ardalan Shekarabis ministerportfölj kompletterades med ansvaret för e-förvaltning.

På plussidan:

• Att statsminister Stefan Löfven när han presenterade den nye ministern under pressträffen gav frågan en viss vikt genom att säga ”Digitaliseringen skapar stora möjligheter för Sveriges utveckling inte minst för landsbygden och de gröna och kreativa näringarna”.
• Att Sverige numera har en digitaliseringsminister istället för en IT-minister – något som vi från branschen uttalat ett behov av under en längre tid.

På minussidan:

• Än en gång har ansvaret för digitaliseringspolitiken delats upp – nu på än fler statsråd och än fler departement. Detta är olyckligt då det snarare skulle behövas en tydligare samordning och ett tydligare mandat i denna, för Sveriges framtid, så viktiga och avgörande fråga om hur vi ska bli bäst på att tillvarata digitaliseringens möjligheter för att lösa de samhällsutmaningar vi står inför.
• Att vi inte heller denna gång får en renodlad digitaliseringsminister, då Peter Eriksson också kommer att ansvara för bostadsfrågorna, är minst sagt en utmaning. Med all respekt för Eriksson: att få ansvar för båda dessa stora och framtidsavgörande politikområden, kan omöjligt vara att ge något av dem den prioritet de bägge förtjänar. Vilket vi, tillsammans med ett antal företrädare från branschen, nyligen framförde i en debattartikel i SvD; ”En viktig del i detta är att Sverige får en ren­odlad IT-minister med ett tydligt mandat och tillhörande ansvar att föra en bred men samtidigt sammanhållen svensk IT-politik. På köpet får de likaledes akuta bostads- och byggfrågorna en minister som kan ägna dem hela sin uppmärksamhet.”

Frågetecken:

• Vad döljer sig egentligen bakom titeln ”digitaliseringsminister”? IT-infrastrukturfrågorna känns kanske givna, men sen då? Digitaliseringen av näringslivet känns ju som ett område som näringsminister Mikael Damberg, i alla fall till en viss grad, tagit sig an. Men vad händer med alla andra politikområden, som också berörs (eller bör beröras) av digitaliseringens effekter och möjligheter?
• Att E-förvaltningsfrågorna lyfts över till Shekarabi kan säkert i sig leda både till att frågorna prioriteras något högre och att digitaliseringstakten i offentlig sektor snabbas på. Men vad händer med det som ligger utanför e-förvaltnings- och de digitala infrastrukturfrågorna? Jag tänker på vården, på omsorgen, på skolan, på miljön, på kulturen etc. etc.

Dagens regeringsombildning gav alltså en del svar, men än står Löfven oss svaret skyldig vad gäller samordning och ansvar för att på allvar få saker att hända på digitaliseringsområdet. Vem i regeringen har mandatet att driva på för att Sverige ska bli bäst i världen på att nyttja digitaliseringens möjligheter? Det vill säga för att säkra kvalitet och effektivitet inom vården och omsorgen, för att höja resultaten i skolan, för ökad hållbarhet, för bättre samhällsbyggnad och smartare trafiksystem – för alla samhällssektorer?

Vi välkomnar dig Peter Eriksson, och hoppas nu på att du i egenskap av digitaliseringsminister – det splittrade ansvaret till trots – kan ta ett samlat grepp och samordna alla dessa områden. Det behöver Sverige.