Budgetproppen och skolans digitalisering: Var god dröj… (cont’d)

Skolverket har presenterat ett förslag till nationell strategi. Damberg och Löfven pratade programmering i Aftonbladet. Men när det kommer till kritan – i budgetproppen – så utlovas ingenting.

I veckan presenterade regeringen budgetpropositionen. För oss som i åratals väntat på att regeringen någon gång ska ta tag i frågan om skolans digitalisering och se till att den blir minst lika digitalt mogen som åtminstone – säg – den tredje sämsta fjärdedelen av den offentliga sektorn så blev budgetproppen ännu en besvikelse.

Under gångna våren och sommaren har Skolverket successivt tagit fram ett förslag till nationell strategi för skolväsendets digitalisering. I en debattartikel i Aftonbladet i augusti omnämnde ministrarna Fridolin och Damberg strategiarbetet på ett sätt som man med hoppfull, eller slarvig, läsning kunde tolka som att de gjort Skolverkets förslag till sina.

Men när budgetpropositionen presenterades så syns inget i den del som rör skolan, mer än en vag formulering (s. 201) som kan sammanfattas: ”vi jobbar på det”. Inga initiativ utlyses, inga medel avsätts.

Men, kan någon invända, är det inte rimligt att först invänta remissynpunkter på Skolverkets strategiarbete, innan man beslutar om insatser och pengar? En första fundering är: Kommer strategin att skickas på remiss? Det har nu gått tre månader sedan Skolverket lämnade sin sista rapport, och vi vet fortfarande ingenting. De verkar i alla fall inte ha bråttom.

En andra kommentar är: Att Skolverkets förslag inte är färdigbehandlade hindrar inte regeringen från att tycka någonting i frågan. Den kunde vara tydlig med att skolan ska digitaliseras, oavsett vilket. Den kunde vara tydlig med att både rektors- och lärarutbildningarna måste reformeras, med hänsyn till digitaliseringens genomgripande effekt. Den kunde inte minst vara tydlig med att både lärarnas och elevernas digitala kompetens är en viktig fråga som det behöver satsas på.

Ett talande exempel på icke-engagemanget är att enda gången som programmering omnämns är på sidan 112, där det refereras till en undersökning av Skolverket om programmering som ett område som lärarna själva upplever ett stort kompetensbehov inom.

Vår omvärld – med England och Finland som lysande exempel – rusar på med att digitalisera skolan, med programmering på skolschemat som ett av initiativen. När ska vi se initiativ från vår regering? Eller ska det här med att vara världsbäst i digitalisering bara vara tomma ord när det gäller något så fundamentalt som framtidens – våra ungdomars – digitala kompetens?

Ministrar Ekström, Fridolin och Eriksson (=Peter, digitaliseringsministern, ni vet), vakna!