Igår kommer inte tillbaka…och ingen är gladare än jag!

Nu börjar nedräkningen; om tre veckor gör jag min sista dag här på IT&Telekomföretagen – nästan på dagen nio år efter att jag för första gången klev in på kontoret på Sturegatan 11. Mycket har hänt, och ännu mer förändrats, under dessa nio år.

Då var Computer Sweden den stora IT-tidningen där allt av vikt om branschen och dess utveckling fanns att läsa, i pappersformat såklart. Idag är CS helt digital och har fått sällskap (och konkurrens) av riks- och lokalmedia, fackpress, radio och ett pärlband av sociala mediekanaler, som alla minut för minut rapporterar om vad som inte lägre benämns ”IT” utan ”digitalisering”.

Då var Näringsdepartementet och IT-ministern vår enda egentliga ingång och kontakt med regeringskansliet och regeringen, och Trafikutskottet (där IT-frågorna var och är placerade än idag) vår enda, riktiga speaking partner i riksdagen. IT-frågorna var ett särintresse av intresse för branschen och ett fåtal (mer eller mindre frivilligt utsedda) IT-politiska talespersoner.

Nu adresserar och samtalar vi med en digitaliseringsminister som ansvarar för regeringens samlade digitaliseringspolitik. Vi har en nära och tät dialog med i princip alla departement, och de IT-politiska talespersonerna har fått sällskap av ett stort antal riksdagsledamöter som (frivilligt!) identifierat digitaliseringen som en av de viktigaste frågorna på sina egna bord.

Skiftet är något vi på IT&Telekomföretagen har pratat om, lobbat för och efterfrågat länge, egentligen ända sedan jag klev ombord för nio år sedan. Med envishet har vi hävdat att digitaliseringen inte är en teknikfråga, faktiskt inte ens en IT-fråga.

Många hävdar nu, i likhet med min övertygelse, att digitaliseringen är på väg att förändra vårt samhälle på ett minst lika genomgripande sätt som en gång ångkraften när industrisamhället tog form. Digitaliseringen skapar helt andra förutsättningar på alla områden; förutom att nya innovativa produkter som förändrar och utmanar de befintliga utvecklas, blir även sättet att producera, automatisera, robotisera produktion av – och inte minst sättet att konsumera – varor och tjänster annorlunda. Vilket innebär att också affärsmodeller, organisationer och mänskliga samarbeten påverkas och förändras.

Digitaliseringen får ofrånkomligen konsekvenser för hela verksamheter, oavsett vilken bransch eller sektor man befinner sig i. Denna utveckling måste svenska företag och organisationer förstå vidden av, och själva möta genom en fundamental digital förändring av hela sina verksamheter.

Detta gäller – inte minst – för offentlig sektor. Här kan utmaningarna listas på varandra: vi lever allt längre, vilket exempelvis leder till att kraven på vård och omsorg ökar. Detta samtidigt som vi blir allt äldre och antalet personer i arbetsför ålder minskar, vilket innebär lägre skatteintäkter. Allas vår numera goda teknikvana leder också till högre förväntningar och krav – vi vill kunna ta del av den offentligt finansierade servicen när och varifrån vi själva önskar. Kraven ökar alltså medan de resurser vi tillför inte växer i samma takt. Den ekvationen går inte att lösa med annat än att vi arbetar och bedriver verksamhet på ett annorlunda sätt; vi måste kunna producera mer men med oförändrade resurser.

Jag är övertygad om att digitalisering är en av nyckelfaktorerna för att lyckas med det. Men för det krävs att många faktorer är på plats. Att vi idag har ”ny teknik” är bra men räcker inte. Nu måste vi också se till att lagstiftning och andra restriktioner bejakar, snarare än utmanar denna utveckling.

Och, glädjande nog, ser jag nu att fler och fler av våra beslutsfattare börjat förstå detta. Från att ingen velat ta i frågan med tång, slåss man nu om att söka vara först på bollen: att prata digitalisering är hett! Äntligen!

Jag är stolt över att under nio år ha fått vara med och, tillsammans med mina fantastiskt kloka och engagerade kollegor på IT&Telekomföretagen, driva på och bidra till den utvecklingen. Idag unnar jag mig att sträcka på ryggen och ge mig själv en extra klapp på axeln: vårt envisa arbete har gett resultat!

Och är det något jag verkligen har lärt mig under mina år i en branschorganisation, vars uppgift till stora delar handlar om att driva på och skapa förändring, är det just detta: Skam den som ger sig! Att upprepa sitt budskap om och om igen. Att orka hålla ut. För förändring och övertygelse tar tid. Likaså att etablera nya begrepp och sätt att se på saker. Men det går, vi har under min tid här gjort det både med ”digitalisering” och med ”välfärdsteknologi”.

Ändå har utvecklingen bara börjat. Och om vi som tror på att digitaliseringen är och kommer att vara den enskilt starkaste förändringsfaktorn i samhället fram till år 2025 har rätt, så har vi en sjuhelsikes spännande resa framför oss!

Och den resan tänker jag fortsätta vara med på. Det var därför enkelt att tacka ja när jag fick ett erbjudande om att få pröva något nytt, men samtidigt få ta med mig min övertygelse om digitaliseringens betydelse och min förmåga och vilja att engagerat och ihärdigt visa på den. Jag ser nu mycket fram emot att få chansen att fortsatt jobba med detta och i rollen som konsult och affärsutvecklare på Gullers Grupp ta min kunskap och mina erfarenheter med mig in i nya branscher, organisationer och företag. Budskapet om att digitaliseringen av samhället är helt beroende av att vi har konkurrenskraftiga svenska IT- och telekomföretag, tar jag naturligtvis också med mig in i mitt nya uppdrag, liksom kontakten med alla de kloka och bra människor jag har haft förmånen att träffa och arbeta tillsammans med under mina år här på IT&Telekomföretagen.

Tack för igår! Vi ses i framtiden!