Homo digitalis – den papperslösa människan

En uppsluppen stämning med kollegerna. Ett förfluget ord – självsäkert och övermodigt – om hur väl jag anpassat mig till den nya digitala världen.

– Nä, men att bli helt digital det skulle nog inte vara några problem för mig. Jag skulle nog kunna klara mig helt utan papper.
– Menar du verkligen det? Skulle du verkligen kunna fixa det?
– Absolut. Inga problem.
– Men vilket bra nyårslöfte. Du skulle ju kunna starta från den 1 januari!

Jag känner mig som Julius Ceasar när han år 49 f kr korsar floden Rubicon. Det finns ingen återvändo. Men för mig är det inte tärningen som är kastad, utan pappret är kastat. Eller ska i alla fall kastas. Senast midnatt den 31 december.

Inte ett papper på min arbetsplats under 2019

Så ser nyårslöftet ut. Det borde väl inte vara så svårt.

Men i julhelgen kommer tankarna och frågetecknen kring det nya liv som väntar. Kommer det att vara möjligt? Hur ska jag gå till väga?

Hårdvaran, hjälpmedlen som jag ska klara mig med, är den bärbara datorn, surfplattan och min mobil. En stor del av det jag behöver tillgång till i arbetet finns i våra Almega-gemensamma system.Som hos de flesta är systemen många; dokumenthantering, e-posthantering, ekonomihantering, möteshantering för styrelser och ledningsgrupper och såklart Arbetsgivarguiden för våra medlemsföretag.

Det första jag fastnar på är alla anteckningar. Jag är en mästare på att kladda på gula, gröna, röda papperslappar och sedan klistra dem här och där. Anteckningar från möten blir direkt i pappershandlingarna eller samlade i ett kollegieblock, som sedan samlas i en stor hög.

Men kollegan Anton Wemander-Gahm har lugnat mig. Han kör sedan länge alla sina anteckningar direkt i datorn, eller surfplattan.

Men då måste jag först hitta den där vita digitala pennan jag som ligger nånstans begravd under alla mina papper. Min förhoppning är att den kommer fram i morgon när jag börjar den stora pappersutrensningen inför det nya året.

Stefan Koskinen
Förbundsdirektör
Almega Tjänsteföretagen