Besegra bredbandströskeln
Dåligt bredband ska inte vara ett hinder för samhällsservice på landsbygden. Den som föredrar att besöka en vårdcentral eller Skatteverket digitalt ska självklart kunna göra det oavsett vart man bor skriver ledarskribenten Agnes Karnatz i flera av Sveriges största landsortstidningar.
I texten refererar Agnes Karnatz till IT&Telekomföretagens rapport Snabbt bredband för sysselsättning och tillväxt i hela Sverige där vi slår fast att regeringens bredbandsmål inte gynnar glesbygden. Detta eftersom det räcker med att 46 procent av hushållen där har tillgång till bredband, så länge 100 procent av hushållen i tätbebyggt område har det.
Ta del av hela Agnes text här nedan:
För den som semestrar på landsbygden kan avsaknad av bredband kännas avkopplande. Den som bor permanent under samma förutsättningar lär dock ha motsatt inställning. Enligt en rapport från IT&Telekomföretagen (26/6) gäller den situationen för sex av tio hushåll på landsbygden.
I samma rapport beräknas att ett ordentligt utbyggt bredband utanför städerna kan ge 28 000 nya arbetstillfällen. Därmed ökar skatteintäkterna för kommunerna på 11,5 miljarder kronor varje år. Vinsterna för både de boende och samhället är tydliga. Desto mindre tydligt är hur den ytterligare bredbandsutbyggnaden, som blir dyrare utanför städerna, ska finansieras.
För att nå det kortsiktiga målet att 95 procent av landets hushåll ska ha bredband med minst 100 megabit nästa år satsade regeringen 200 miljoner kronor i årets vårändringsbudget. Målet behöver dock inte nödvändigtvis gynna glesbygd. Detta eftersom det räcker med att 46 procent av dessa hushåll har tillgång till bredband, så länge 100 procent av hushållen i tätbebyggt område har det.
För att alla hushåll på landsbygden ska få tillgång till bredband krävs investeringar på 21 miljarder kronor. De 200 miljoner kronorna i vårändringsbudgeten är således bara ett ytterst litet steg i rätt riktning.
Allt eftersom samhällsservice erbjuds via internet i större utsträckning, och det inte minst ses som ett alternativ särskilt för boende på landsbygden, förstärks statens ansvar för utbyggnaden. På sätt och vis kan bredbandsinfrastrukturen motsvara andra kommunikationer, som väg och järnväg. Men som tur är för regeringen genererar statligt stöd i sin tur marknadsinvesteringar till uppemot hälften av kostnaderna för bredbandsutbyggnaden. I glesbygd, där utbyggnaden kostar mer per hushåll, räknar dock IT&Telekomföretagen med att det krävs offentlig finansiering med uppemot 80 procent.
Nog innebär de stora kostnaderna för bredband till relativt få hushåll en rejäl tröskel. Men det är också där vinsterna blir som störst. Bredband med tillräcklig hastighet innebär inte bara ett enklare privatliv för många som bor i glesbygd. Det betyder också att en avskräckande faktor för den som funderar på att flytta dit försvinner. Och även om långt ifrån alla arbeten går att utföra enbart med en uppkopplad dator, öppnar bredband för en ökad variation av arbetstillfällen i glesbygdskommuner.
Bredband ska inte vara ett sätt för det offentliga att komma undan fysisk samhällsservice på landsbygden. Den som föredrar att besöka en vårdcentral eller Skatteverkets lokalkontor ska självklart kunna göra det. Men det handlar om att ge motsvarande alternativ som boende i städerna har. Och det gör säkerligen gör större skillnad för den som har längre att åka.
Även om det så kallade digitala utanförskapet har långt fler orsaker än uppkopplingsmöjligheten, kan ingen förneka fördelarna med att ge så många som möjligt tillgång till bredband. Och det är utanför städerna det statliga stödet behövs som mest.
Agnes Karnatz