Lars Ilshammar: Digitaliseringen är ingen quick fix

Effekterna av ny teknik överskattas ofta på kort sikt och underskattas på lång sikt. Sällan har det påståendet passat så bra som på samhällets pågående digitalisering.

Digitaliseringen är ju inget nytt fenomen. Redan på tidigt 60-tal började trendspanarna prata om hur den digitala tekniken, då fortfarande under namn av elektronhjärnor eller datamaskiner, strax skulle skapa en helt ny samhällsform – kunskaps- eller informationssamhället. Men den utopiska framtiden lät tyvärr vänta på sig.

Förklaringen var framför allt att den tidens primitiva datorer bara hittade sin användning inom några smala sektorer där det krävdes snabba matematiska beräkningar. Stora delar av samhället fortsatte att fungera helt analogt.

Länge var digitaliseringen ett vertikalt fenomen, även om fler och fler samhällssektor kom att omfattas av informationstekniken som den nu hade börjat kallas. I vardagslivet dominerade ännu manuell hantering och industriell teknik.

Men sedan 1990-talet och Internets stora genombrott har något viktigt hänt. Digitaliseringen har förvandlats från en vertikal till en horisontell kraft. Det betyder att den genom djup social rotning tränger in i och omvandlar en lång rad vitala samhällsfunktioner. I nästan alla livssituationer är vi idag helt beroende av digital teknik och digitala system. Att välja ett analogt liv är fortfarande helt möjligt, men det är också att välja ett besvärligt utanförskap.

Samtidigt har digitaliseringen avmärkvärdigserats och blivit någonting praktiskt och vardagligt. Vi har svårt att klara oss utan våra laptops och smartphones på jobbet, i skolan i det privata. Som allt teknik är den digitala både befriande och beroendeframkallande på samma gång.

Tyvärr verkar många vanliga föreställningar om samhällets digitalisering, inte minst i politikens värld, bygga på tanken att vi fortfarande diskuterar en avgränsad, vertikalt verkande kraft. Så ska digitaliseringen i första hand bidra till att lappa och laga snarare än att skapa något nytt och annorlunda. Pappersblanketter som blir webbformulär eller PDF-filer. Distansmöten med Arbetsförmedlingen. Datorer till alla elever i skolan. Se där några exempel.

Men det är ett allvarligt feltänk att digitaliseringen kan erbjuda en quick fix på diverse mer eller mindre akuta och komplexa samhällsproblem. Digitaliseringen är inte botemedlet mot de brister som har blivit alltmer uppenbara i det gamla industrisamhället – precis som ångkraften på 1800-talet skapar den helt nya förutsättningar

Därför är det hög tid att släppa taget om tanken att allting kommer att vara ungefär som förut i det digitala samhället, bara lite större, bättre och snabbare. Digitaliseringen gör att många delar av våra liv kommer att fungera fundamentalt annorlunda. Det måste vara utgångspunkten. Annars går vi vilse i ett landskap som redan har börjat höra till historien.

Lars Ilshammar, chef för avdelningen för fysiska samlingar vid Kungliga Biblioteket och ordförande i Digital Utmaning – tankesmedjan om framtidens samhälle.