En techagenda för EU

Under den senaste mandatperioden har regleringen av digitaliseringen ökat kraftigt. Efter en intensiv lagstiftningsperiod behöver företag som verkar i EU få en paus från nya krav och i stället kunna börja utnyttja de fördelar som regelverken ger och anpassa sig till de krav som ställs. En del av lagstiftningen har varit önskvärd och nödvändig, men ofta har det gått för fort och konsekvenserna har inte analyserats tillräckligt.  

Införandet och förutsättningarna för efterlevnaden av lagstiftningen måste nu prioriteras av kommissionen. Principen ”Think Small First” för enklare regelefterlevnad skulle kunna genomföras genom automatiserade, digitaliserade processer och beslut för till exempel tillstånd. 

I EU:s gröna giv, liksom i till exempel Sveriges industristrategi, identifieras digitalisering och digitala lösningar som nycklar till omställningen. Digitala lösningar kan minska utsläppen i samhället på flera sätt. Utsläppsminskningarna kan bli betydande genom att stora system ytterligare digitaliseras (som till exempel energi och transporter), effektivare processer och nya arbetssätt

Om Sverige ska vara ledande inom konnektivitet krävs en EU-politik som stöttar den ambitionen. Sverige har historiskt varit en stark och drivande kraft i det europeiska digitaliseringsarbetet. Moderna och säkra nät för kommunikation och bredband är grunden för en hållbar digital omställning av samhället och näringslivet. 

Det har varit nödvändigt med svar från EU på problemen inom informations- och cybersäkerhet. Svaren har också lett till att flera organisationer har uppdrag och ansvar inom området, liksom en alltmer svåröverskådlig reglering i EU. Risken för överreglering är också reell, i kombination med bristen på kompetens inom området kan EU bli mindre säkert när informations- och cybersäkerhetsriskerna ökar. Regelverken kan i praktiken bli överlappande och rapporteringskraven onödigt komplicerade. Både CRA och NIS2 kan i praktiken leda till att rapportering i enlighet med dem också behöver rapporteras under GDPR. Det finns också risker för krock med sektorslagstiftning. 

 

 

Den digitala omställningen med en snabb teknikutveckling skapar ett behov av att personer med rätt kompetens finns för att ta de nya arbetstillfällen som skapas. Medlemsstaterna behöver samarbeta med näringslivet så att det finns utbildningar som svarar mot arbetsmarknadens behov och som är bättre anpassade till de arbetstillfällen som finns och skapas i digitaliseringen. Det innebär också att medlemsstaterna måste kunna locka till sig fler med rätt kompetens från EU och resten av världen. Det ställer också stora krav på välfungerande svenska regler för arbetskraftsinvandring. För Sverige behövs fler reformer som leder till bättre matchning på arbetsmarknaden. 

 

I en globaliserad ekonomi med snabb teknisk utveckling behöver EU satsa på innovation, forskning och utveckling för att möta framtiden. Därför måste investeringar i forskning och innovation öka. Det gäller inte minst inom avancerade områden som AI, kvantdatorer, 6G, informations- och cybersäkerhet. Det rör både EU:s forskningsmedel och bättre förutsättningar för näringslivets FoU-satsningar. 

 

För att EU ska få förmågan att ligga i framkant vad gäller AI och banbrytande digital teknik behöver ett antal grundförutsättningar förbättras. Att accelerera användandet av dessa tekniker är avgörande för att klara både klimatutmaningar och EU:s välfärdsutmaning samt för att förstärka EU:s konkurrenskraft. 

EU:s socialpolitik ska bidra till att konkurrenskraften hos företag verksamma i EU stärks, att arbetstillfällen skapas och att kompetensförsörjningen säkerställs. Arbetsmarknadens parters roll, både på EU-nivå och nationellt, måste fortsatt stärkas i syfte att kollektivavtal erkänns som ett konkurrenskraftigt och flexibelt regleringsinstrument för arbetsvillkor.