Hur utvecklar man komplexa programvarusystem?
2012 ska regeringen presentera en ny forsknings- och innovationsproposition. Det är ett mycket viktigt dokument, för där i styrs inriktningen på en stor del av Sveriges offentligt finansierad forskning under de kommande åren. Propositionen kommer också att svara på frågor som vilka områden det ska forskas om och hur mycket pengar som ska avsättas? Och vem ska ha pengarna – Vinnova, Universitet, forskningsinstitut etc. ?
IT-utveckling har i många år varit en paradgren i Sverige. Innovativa IT-lösningar i produkter och system, har skapat nytta hos kunder inom alla samhällssektorer. I grunden finns alltid ett hantverk, själva programutvecklingen, och denna är självklart avgörande för hela lösningens kvalitet, robusthet och säkerhet.
Idag ser vi hur alltmer hur programutvecklingen förläggs till andra länder, där det ofta finns väl så bra kompetens som här hemma men till väsentligt lägre kostnad. Vi säger ofta, en smula överlägset, att det enbart är den enkla programmeringen som läggs ut och att vi har innovationer och systemkunnandet kvar inom IT-företag eller FoU-avdelningar i Sverige, men det är inte riktigt sant längre. För att bli konkurrenskraftiga måste vi öka såväl produktivitet som kvalitet i själva systemutvecklingen; ha effektivare utvecklingsmetoder, blir bättre på användbarhet, ha bättre system för kvalitetssäkring, osv. Och det behövs helt enkelt forskning på detta – det är ingenting vi bara kan ta för givet att vi bara kan. Det är därför som vi tillsammans med Teknikföretagen och Swedsoft gjort ett inspel till kommande forsknings- och innovationsproposition.
Idag är såväl industriföretag, banker, transportsektor och offentlig sektor helt beroende av stora, komplexa programvarusystem. Det behövs naturligtvis tillämpad forskning i olika tillämpningsområden, men vi får inte glömma det grundläggande hantverket – själva systemutvecklingen. Utan kunskap om hur man bäst utvecklar komplexa programvarusystem står vi oss slätt i den internationella konkurrensen.