Ett lyft av driftsäkerheten – men inte på bästa sätt PTS

Läser med viss förvåning PTS generaldirektör Göran Marbys senaste blogg med rubriken ”Nu lyfter vi driftsäkerheten”. Inlägget börjar bra; vi ska inom telekombranschen vara mycket stolta över att arbeta inom ett område som är så viktigt för så många. Och stolta är vi. Över att bidra till samhällsutveckling, tillväxt och inte minst människors delaktighet i samhället.

Men det Göran Marby sedan skriver är att marknadsaktörerna får ”acceptera att samhället ställer krav på verksamheten”. Som om det faktum att staten ställer krav på, och reglerar förutsättningarna för, svenska företag vore något nytt. När fallet snarare är att aktörerna inom telekombranschen är bland de mer luttrade när det kommer till att anpassa sin verksamhet till en lång rad lagar och regler; Lagen om elektronisk kommunikation och konkurrenslagstiftning såväl som regler kring datalagring och inhämtning av data. Och så vidare.

Och när det kommer till de nu aktuella kraven om driftsäkerhet så är det ju inte att PTS vill ställa krav på marknadsaktörerna som branschens kritik främst handlat om, utan hur kraven ställts. Att regleringen inte stannat vid vad som ska uppnås, utan i tillägg har behandlat hur det ska genomföras. Att det är detta branschens, och de enskilda aktörernas, kritik mot PTS förslag har handlat om tycker jag har framkommit mycket tydligt i vår återkoppling till PTS. Därav min förvåning över hur Göran Marby väljer att beskriva vad vi nu står inför.

Branschens aktörer har varit positiva till PTS ambition att säkerställa en högre driftsäkerhet eftersom alla förstår hur viktiga de tjänster de levererar är för kunderna. Att leverera kundnytta är en överlevnadsfråga för alla konkurrensutsatta verksamheter – så också för telekombranschen. Företagen jobbar hårt och investerar mycket i detta. Varje dag.

Det vi menar är att PTS nu har valt att införa en kortsiktig och detaljeradreglering som låser fast marknaden i specifika tekniska lösningar för reservkraft och redundans som tränger undan resurser från andra, mer effektiva åtgärder för ökad driftsäkerhet. Kraven riskerar också att påverka de IT-politiska målen för bredbands- och mobilutbyggnad negativt. En mer önskvärd väg att gå, vilket tidigare varit praxis, hade varit att reglera på en övergripande nivå och kombinera detta med olika former av dialog och överenskommelser mellan marknadsaktörer och myndighet. Vilket vi är övertygade om skulle främja marknadsutvecklingen på ett mer positivt sätt.

Det aktörerna i telekombranschen har att göra nu är att följa föreskrifterna. Men jag hoppas att vi, nästa gång staten tycker att marknadsaktörerna ska ta bättre ansvar, kan fokusera på att föra en konstruktiv dialog mellan bransch och myndighet. Vi alla, branschen, staten, medborgare och kunder, har allt att vinna på det. Kundnytta är nämligen ett gemensamt mål.