I domstolarna spelas fortfarande kassettband

Idag kom domen i fallet mellan Samsung och Copyswede. Solna Tingsrätt anser att en punktskatt ska tas ut på alla datorer och surfplattor som säljs till privatpersoner i Sverige.

Copyswede gillar att stämma företag som inte delar deras syn på vilka konsumentprodukter som ska avgiftsbeläggas. Vi gör bara vårt jobb. Sådan är lagen. Så brukar det reflexmässiga försvaret låta när rimligheten i deras avgiftskrav på exempelvis datorer, mobiltelefoner och surfplattor ifrågasätts.

Domstolarnas resonemang låter på ett ungefär likadant. Vi gör bara vårt jobb. Sådan är lagen.

Det må vara så väl, men med verkligheten är det annorlunda.

Alla vet att få av dagens mediekonsumenter sitter hemma och kopierar en massa filer mellan olika medier. Kopian är obsolet i ett uppkopplat samhälle. Tillgänglighet, inte ägande eller mångfaldigande, är vad dagens mediekonsumenter önskar.

Att lagen är sådan att de datorer, telefoner och plattor som vi alla behöver för att kunna ta del av det digitala samhället ska straffbeläggas med avgifter som ska delas ut till rättighetshavare för något som konsumenterna inte sysslar med är inte okej. Särskilt när samma produkter i stor utsträckning används för att konsumera medietjänster som Spotify och Netflix där kulturskaparna genom avtal och licenser redan får betalt.

Dagens dom i Solna Tingsrätt visar hur utdaterad och otidsenligt lagstiftningen och systemet kring privatkopiering har blivit. Samhället har gått vidare. Men i domstolarna snurrar kassettbandspelaren fortsatt. Reformbehovet blir allt mer uppenbart.