Ny strategi för immateriella tillgångar ska få bort stuprören i regeringskansliet

Regeringen aviserar idag att de nu väljer att skruva på modellen för hur immaterialrättslig politik bereds och exekveras inom regeringskansliet. Expertisstuprören finns kvar, men kompletteras med en hängränna i form av en samverkansgrupp. I denna ska kompetens från Justitie- (som äger immaterialrättsfrågorna), Närings- (närings- och digitaliseringspolitik), Kultur-, Finans- (konsumentperspektivet) och Utrikesdepartementet (den inre marknaden) samlas för att sambereda immaterialrättsliga förslag utifrån den sak-kompetens som behövs.

Att regeringen valt att fokusera på organisation och metod är ett stort fall framåt som visar på probleminsikt och god vilja, och skapar förutsättningar för den nödvändiga och samhällsnyttiga förändring av immaterialrätten som digitaliseringen kräver.

Alla som jobbat mot Regeringskansliet vet att det funnits många uppkörda hjulspår och osynliga barriärer mellan departementen. Det har inte minst märkts av oss som jobbar med digitalisering och andra frågor som spänner över många politikområden. Att till exempel få grundlagsenheten på Justitiedepartementet att förutom juridiken beakta den samhällsekonomiska potentialen i den datadrivna ekonomin är minst sagt en utmaning. Orsaken till det har inte huvudsakligen varit bristande vilja eller ambition hos departementsfolket, utan att kompetensen är djup snarare än bred. Sakexpertis är förstås nödvändigt, men behöver inte vara det samma som ett snävt synsätt. Den som inte öppnar upp för ett bredare perspektiv fastnar lätt i förutfattade meningar och eget vedertagna sanningar.

Detta har varit mer än tydligt när det gäller upphovsrätten i den digitala miljön. För att ta ett exempel: att roten till online piracy huvudsakligen är utbudsbrist och inte illvilliga konsumenter är de flesta övertygade om sedan länge. Ändå har vi inte mer än marginellt förmått att anpassa tillgänglighet, förvaltning och skydd av rättigheter till den helt nya typ av marknad som följer en annan logik.

Rättsutvecklingen de senaste 20 åren, om det ens kan kallas utveckling, har i det närmaste helt bortsett ifrån den internetdrivna marknadsrevolutionens potential och totalt överfokuserat på dess risker. Inte sällan på grund av en alltför snäv och traditionsbunden förståelse av marknaden. Vår mediekonsumtion har idag i allt väsentligt tjänstefierats och distributionen digitaliserats, medan synen på kopian har förblivit oförändrad och lagstiftningen med den. Till nackdel för konsumenter, rättighetshavare och näringslivet i stort.

Därför är dagens besked om samverkan ett glädjande steg i rätt riktning. Ett medskick till regeringen är att följa upp detta med att undersöka vilka fler horisontella frågor som kan kräva utökad samberedning inom regeringskansliet. Ett område som vore särskilt lämpligt är skyddet av den personliga integriteten. Dataskyddsfrågorna är helt centrala för den datadrivna ekonomin, för digitaliseringen av offentlig sektor och i förlängningen för digitaliseringen av samhället i stort.

En motsvarande samverkansgrupp för dataskyddsfrågor skulle göra stor nytta och mottas med stor uppskattning!