Hoppa till innehåll
Kemikalieinspektionen

Kemikalieskattens vara eller icke vara

Den 1 oktober redovisade Kemikalieinspektionen och Skatteverket sin utvärdering av kemikalieskatten för viss elektronik (till exempel mobiltelefoner och datorer) och resultatet är tydligt – den har hittills haft begränsad effekt. Skatten infördes den 1 juli 2017 och myndigheterna har inte kunnat fastställa att klor, brom och fosfor i flamskyddsmedel har minskat i våra hem till följd av skatten.

Istället pekar man på höga initiala samhällskostnader och att företagens administrativa börda till följd av skatten varit betungande, tidskrävande och kostsam. Det framkommer också att skatten inte är kostnadseffektiv då en sådan borde beskatta de kemiska ämnena och inte varans vikt, vilket sker idag. Det har även varit svårt att bedöma skattens styrande effekt på förekomsten av farliga kemiska ämnen i elektronik då det i vissa fall finns begränsningsregler på EU-nivå tillsammans med andra styrmedel som påverkar, t.ex. regler för offentlig upphandling, miljömärkning samt företagens eget arbete med att skapa mer hållbara och miljövänliga produkter.

Kemikalieskatten har sedan införandet utstått berättigad kritik eftersom den inte kan anses vara ändamålsenligt utformad. Den uppmuntrar nämligen inte företag att i någon praktisk mening använda sig av mindre farliga flamskyddsmedel, utan kan istället leda till falsk substitution. Det skapar incitament för producenten att prioritera maximal skattereduktion i stället för säkrare kemikalier. Detta har IT&Telekomföretagen varit tydlig med i arbetet med utvärderingen.

Myndigheternas arbete fortsätter nu med att se över om det finns behov av ändringar i lagstiftningen. Ett arbete IT&Telekomföretagen fortsätter att bevaka och aktivt delta i.

Frida Faxborn

Näringspolitisk expert

Till rapporten på skatteverket.se

In English:

On October 1st, the Swedish Chemicals Agency and the Swedish Tax Agency presented their evaluation of the chemical tax for certain electronics (for example mobile phones and computers) and the result is clear – so far it has had a limited effect. The tax was introduced on 1 July 2017 and the authorities have not been able to establish that chlorine, bromine and phosphorus in flame retardants have decreased in our homes as a result of the tax.

Instead, they point to high initial social costs and that the companies’ administrative burden as a result of the tax has been burdensome, time-consuming and costly. It also appears that the tax is not cost-effective, because the chemical substances contained should be taxed and not the weight of the product, which is happening today. It has also been difficult to assess the tax’s controlling effect on the presence of hazardous chemical substances in electronics, as in some cases there are restrictions at EU level together with other policy instruments, e.g. rules for public procurement, eco-labeling and companies’ own work to create more sustainable and environmentally friendly products.

Since its introduction, the chemicals tax has endured justified criticism because it cannot be considered to be appropriately designed. It does not encourage companies to use less dangerous flame retardants in any practical sense, but can instead lead to false substitution. This creates an incentive for the producer to prioritize maximum tax reduction instead of safer chemicals. The IT & Telecom companies have been clear about this in the work with the evaluation.

The authorities’ work is now continuing to review whether there is a need for changes in the legislation. A work the IT & Telecom companies continue to monitor and actively participate in.

 

Frida Faxborn

Business Policy Expert