Hoppa till innehåll
Frida Faxborn

Miljöskatt ska gynna miljön – inte agera kassako åt regeringen

Miljöpolitiken måste använda effektiva styrmedel – som har verklig effekt på miljön. Vi har sagt det förr men det behöver upprepaslagen om skatt på kemikalier i viss elektronik (elektronikskatten) uppfyller inte de miljömål den grundar sig på. 

Avsikten med en miljöskatt måste vara att driva förändring mot miljömål, inte att generera kontinuerliga inkomster till staten. Att klä fiskala skatter i miljöargument riskerar att undergräva förtroendet för både skatteinstrumentet och politiken, och det gynnar inte heller miljön.

Kemikalieinspektionen och Skatteverket har i sin utredning av elektronikskatten konstaterat att den inte haft avsedd effekt på det man ville uppnå, det vill säga på att minska tillförseln av farliga ämnen till människors hemmiljö och därmed skydda människors hälsa. Myndigheterna konstaterar att skatten är svår att administrera, både för företag och myndigheter och har därför presenterat förslag på hur skatten skulle kunna leda till bättre effekt.

Vad gör regeringen då? Jo, den skriver av redovisningarna mot budgetpropositionen utan vidare åtgärd och föreslår en årlig uppräkning på två procentenheter av skatten med beaktande av utvecklingen av BNP, utöver den förändring kopplat till konsumentprisindex (KPI) som redan görs. Det är en ny och ytterligare höjning av skatterna utöver vad som först lagstiftades om. En sådan uppräkning skulle innebära att överindexeringen på 20 års sikt medför en 50 procentig höjning av skatten utan att riksdagen fattat några nya beslut. Detta är både olyckligt och oroande.

Den politiska diskussionen och riktningen gällande miljöskatter måste bygga mer på vetenskap och mindre på önsketänkande och symbolpolitik. Att införa en överindexering av en skatt, som inte fyller sin funktion som miljöstyrmedel, är fel väg framåt om syftet är att främja miljön och inte försvaga konkurrenskraft för företag i Sverige.

Vi säger även följande igen – TechSverige och våra medlemmar stöder naturligtvis arbetet med substitution av farliga ämnen i produkter i branschen. Men det är tydligt att lagens och skattens syfte att försöka stimulera de beskattade företagen att använda säkrare kemikaliealternativ inte uppnås med en svensk nationell skatt på elektronik eftersom varorna tillverkas för en global marknad.

Det är på internationell nivå dessa frågor måste adresseras och där bör Sverige vara drivande i arbetet med substitution. Genom harmoniserad lagstiftning på EU:s inre marknad undviks onödigt administrativt arbete där företagen måste anpassa produkter efter varje enskilt lands krav.

En lag måste leda till det syfte den stiftades för, annars bör den avskaffas och det är vad som bör ske vad gäller elektronikskatten. Det finns inga väl grundande argument i motsatt riktning i detta fall. Ska skatten behållas måste den justeras för att kunna leda till positiv miljöpåverkan. Det är berörda branscher rungande överens om.

Frida Faxborn
Näringsgpolitisk expert

TechSveriges svar på remiss av promemorian BNP-indexering av skatterna på kemikalier i viss elektronik och på avfallsförbränning

Fotnot: Den 8 februari publicerade Finansdepartementet remissen En enklare och tydligare kemikalieskatt (2022/00478). I promemorian föreslås flera förenklingar av skatten på kemikalier i viss elektronik. TechSverige har bjudits in att lämna synpunkter på remissen.

Är det en bra eller dålig nyhet att man tjänar bättre än jag?

Andelen kvinnor i börsbolagens styrelser ligger nu på rekordnivån 30,7 procent, enligt Andra AP-fondens årliga kvinnoindex som presenterades i förra veckan. Året innan var siffran 27,9 procent. En god nyhet som visar på ”skjuts i utvecklingen”, menade Eva Halvarsson som är vd för Andra AP-fonden. En dålig nyhet, menade Ledarnas ordförande Annika Elias som inte ser någon anledning att ha tålamod att ”vänta i 37 år” på att Sverige ska bli jämställt.

Samtidigt presenterade Svenskt Näringsliv sin rapport "Kvinnor i arbete och ledning i näringslivet", vilken de menar visar att ”förändringens vindar blåser” baserat på att andelen kvinnor i ledning ökar stadigt i näringslivet; nu är andelen kvinnor i chefsposition nästan lika många (37 %) som andelen kvinnor i näringslivet totalt (39 %). Vad rapporten också visar är att andelen kvinnor på VD-poster ligger strax över tio procent och har gjort så, med mindre variationer, sedan 1998. ”Ingen stormstyrka på förändringstakten”, skulle alltså också kunna vara ett sant budskap. I dag presenterade så Medlingsinstitutet rapporten "Löneskillnaden mellan kvinnor och män 2015 – vad säger den officiella lönestatistiken?". Rubriken och huvudbudskapet var att ”Löneskillnaden mellan kvinnor och män fortsätter minska”. Alldeles sant förvisso. Att minskningen var 0,7 procentenheter jämfört med året innan, att den totala löneskillnaden mellan kvinnor och män i hela ekonomin var 12,5 procent, den oförklarade löneskillnaden 4,6 procent, och att manliga nyexaminerade får högre lön än kvinnliga vid en tredjedel av de högskoleutbildningar som undersökts, innebär å andra sidan att rubriken ”Löneskillnaden mellan kvinnor och män kvarstår” vore minst lika rättvisande. Så vad är det vi säger egentligen? Och vad säger vi med hur vi säger det? Spelar det någon roll? Jag är ganska så övertygad om det. Det brukar till exempel ofta sägas att skillnaden mellan om ett glas är halvtomt eller halvfullt handlar om inställning. Må så vara. Men inte sjutton är det någons inställning som avgör om glaset någonsin blir fullt, eller ens förblir halvfullt. Att se positivt på saker låter ju i grunden bra, men uppmuntrar det till förbättring? Får det någon att faktiskt göra det som krävs – det vill säga att fylla på det där glaset? Eller, om ni så vill, rätt personer att aktivt göra det som krävs för att vi ska bli det där jämställda landet som tar vara på – och rättvist belönar - kompetensen hos hela sin befolkning? Jag är inte så övertygad om det.  

Minus

”Jämställdhet är inte en HR-fråga”, sa CGIs Sverigechef Pär Fors klokt under det seminarium som Svenskt Näringsliv arrangerade i samband med släppet av ovan nämnda rapport. Däremot och dessvärre tydligen en kvinnofråga, att döma av att publiken utgjordes av ca 95 % kvinnor.

Plus

157 av 3721 evenemang under årets Almedalsvecka handlar på något sätt om jämställdhet – bland annat det här: Womentors seminarium "En jämställd IT-och telekombransch – vision eller verklighet?" och så 5050-klubbens mingel förstås.