Nya kemikalieskatten ännu sämre för miljön

Kemikalieskatten har inte bidragit till att minska mängden farliga ämnen i människors hemmiljö. Ändå går regeringen vidare med och till och med höjer skatten, samtidigt som miljöincitamenten minskas. Om detta skriver TechSverige tillsammans med bland andra ElektronikBranschen i en debattartikel.

Härom dagen gick remisstiden ut för utredningen ”En enklare och tydligare kemikalieskatt”. Titeln på utredningen antyder att regeringen tagit till sig av kritiken som vi och flera andra riktat mot elektronikskatten sedan den infördes för fem år sedan. Tyvärr är förslaget långt ifrån tillräckligt för att åtgärda de konsekvenser som skatten medfört för den svenska elektronikbranschen och kunderna.

Att fasa ut ämnen som är farliga för människa och miljö är naturligtvis ett arbete som vi stödjer och uppmuntrar. Men det arbetet gynnas inte av att det blir dyrare med elektronik i Sverige. Elektronikprodukterna tillverkas för en global marknad och tillverkarna producerar sällan eller aldrig särskilda produkter för den svenska marknaden eller ändrar den globala produktionen enbart för att Sverige inför ett nytt regelverk. Vi varnade tidigt för att miljönyttan skulle utebli och att skatten skulle leda till dyrare elektronikprodukter. Om ämnen däremot förbjuds eller begränsas inom hela EU kommer produktionen successivt att ändras. Regeringen borde lägga sina resurser på att driva på det arbetet i stället.

De ämnen som beskattas med elektronikskatten är vanliga i flamskyddsmedel och finns i produkterna för att göra dem brandsäkra. Det finns hårda säkerhetskrav på elektronikprodukter, vilket också är högst rimligt. Syftet med införandet av skatten var att minska mängden farliga kemikalier i människors hemmiljö, vilket låter lovvärt. Men miljöeffekten har visat sig saknas och den största effekten är en inkomst till staten på 1,2 miljarder årligen, till följd av dyrare produkter. Dessutom har kemikalieskattens konstruktion lett till att även produkter i professionella miljöer beskattas. Trots det avskaffas inte skatten.

Sedan elektronikskatten infördes har kritiken mot den bara ökat. Efter flera påtryckningar från riksdagen gav regeringen till slut ett uppdrag till Skatteverket och Kemikalieinspektionen att utvärdera skattens effekter. Utvärderingen visade att skatten har ökat administrationen både för företag och myndigheter, samtidigt som den inte bidragit till att minska mängden farliga ämnen i människors hemmiljö. I linje med den kritik som branschen framfört.

Regeringen har dock valt att strunta i kritiken och expertmyndigheternas rekommendationer och har i stället genomfört höjning av skatten och, som om det inte vore nog, nyligen föreslagit även att årligen justera upp skatten med ytterligare två procent. Att svara på kritiken om en skatts ineffektivitet genom att kontinuerligt höja den är en logik som vi har väldigt svårt att förstå.

Det är svårt att inte misstro regeringens avsikter. Inte blir det lättare med det senaste förslaget som gör elektronikskatten ännu sämre på vissa områden. När utredningen presenterades gjorde regeringen en stor sak av att avdragsreglerna skulle förenklas och att avdragsnivåerna öka. Tyvärr innehåller regeringens förslag minskade möjligheter till avdrag för företag som arbetat aktivt med att ersätta farliga kemikalier. Därmed minskar incitamenten att övergå till miljöanpassade alternativ.

Bland annat föreslås att produkter som innehåller fosfor inte ska ha rätt till skatteavdrag. Det innebär att produkter med miljöcertifierade flamskyddsmedel kommer att beskattas högre än i dag – något som riskerar att leda till att producenter väljer mindre miljöanpassade alternativ för att undvika fosfor och beskattning. Det skulle motverka elektronikskattens syfte ytterligare och kan leda till en ökning snarare än en minskning av farliga ämnen.

En absurd effekt av elektronikskatten är att även produkter som är helt fria från de angivna ämnena beskattas och alltså inte slipper skatten. I dag får företagen göra ett avdrag med 90 procent och det nya förslaget är att avdraget ska öka till 95 procent. Men att ämnen som överhuvudtaget inte används inte heller ska beskattas är en ”hygienfråga” och ett krav om skatten ska ha någon som helst trovärdighet som miljöstyrmedel.

En utgångspunkt i miljöpolitiken måste vara att använda effektiva styrmedel med verklig positiv effekt för miljön. Farliga ämnen ska förbjudas eller begränsas, men lagstiftningsarbetet behöver fortsatt ske på EU-nivå, där det får effekt på riktigt. Det är där Sverige bör lägga sitt krut. En dålig skatt som inte ger den miljönytta den syftar till måste avskaffas – allt annat är helt orimligt.

Christina Ramm-Ericsson
näringspolitisk chef, TechSverige

Pernilla Enebrink
vd, ElektronikBranschen

Kent Oderud
ordförande, APPLiA – Home Appliances Sweden

Mats Hedenström
näringspolitisk chef, Svenskt Handel

Anna Melvås
vd, Branschföreningen Professionell Hygien & Rengöring

Henrik Jansson och Ulrika Flodberg
direktörer, Branschföreningen för Storköksleverantörer

Maria Rosendahl
näringspolitisk chef, Teknikföretagen

Debattartikeln är ursprungligen publicerad i Aktuell Hållbarhet 22 april 2022