Hoppa till innehåll
Meny
0
Sajtinnehåll
Tommy Ljunggren

Teknikskiftet från 2G och 3G – så påverkas kommuner och regioner

Mobilnät Telekom
Teknikskiftet till  en modernare telekominfrastruktur närmar sig och därmed nedstängningen av 2G- och 3G-näten. För kommuner och regioner är det hög tid att komma igång med projekt som säkrar fortsatt drift av system som är beroende av äldre mobilnät och därmed riskerar att bli obrukbara.

Som TechSverige tidigare meddelat står Sveriges telekominfrastruktur inför en omfattande uppgradering då 2G- och 3G-näten, samtidigt som kopparnäten, fasas ut till förmån för moderna 4G-, 5G- och fibernät.

Teknikskiftet innebär många fördelar,  främst i form av högre datahastigheter och en säkrare och mer robust infrastruktur. De nya näten är dessutom mer energieffektiva och kommer att ha samma eller bättre täckning än de gamla. Samtidigt kommer  en rad tekniska enheter som är beroende av de gamla mobilnäten behöva bytas ut, det kan gälla larm, trygghetstelefoner, sjukhustelefoner och styrsystem för VA.

”För kommuner och regioner är det en omfattande inventering som behöver påbörjas nu för att ta reda på vad som behöver bytas ut så att de kan påbörja utbytet. Men få kommuner har kommit igång med arbetet och det är oroande”, säger Tommy Ljunggren sakkunnig om Teknikskiftet 2G/3G på TechSverige.

”Utmaningen är att fånga upp alla de prylar som bara är uppkopplade med 2G eller 3G och som inte klarar omställningen till de nyare näten.”, fortsätter han.

Vad ska kommuner och regioner göra?

För privatpersoner kan det handla om larm, gamla telefoner och robotgräsklippare. I den kommunala och regionala verksamheten är utmaningen mer överhängande då många system, som är en del av kritisk infrastruktur och samhällstjänster, är uppkopplade med gammal teknik.

Utöver det som nämns ovan kan det även handla om larm- och mätvärdesinsamling i kommunala VA-nät, vattenmätare eller funktioner inom fastighetsförvaltning som larm, elektroniska lås, bommar och hisstelefoner.

”Styrning kopplat till dessa tekniker som bara har stöd för 2G, 3G eller koppar kommer upphöra att fungera om de inte byts ut eller uppgraderas. Att ta reda på vad som behöver bytas måste kunden, exempelvis en kommun, själv ta reda på.”, säger Tommy Ljunggren.

Mobiloperatörerna kan se om det sitter SIM-kort i en mobiltelefon och tala om ifall de behöver uppgraderas eller bytas ut, men när det gäller system som finns inbyggda i system, exempelvis inbrottslarm, trygghetslarm och vattenpumpar, har operatörerna ingen kännedom om hur SIM-kortet används.

”Därför måste inventeringen göras av dem som äger och använder systemen på exempelvis regioner, kommuner och sjukhus”, förklarar Tommy Ljunggren.

Givetvis kan man ta hjälp av den som levererat utrustningen och operatörerna kan också hjälpa till med viss information.

Varför sker teknikskiftet?

”De gamla näten klarar helt enkelt inte av att ge kunderna de tjänster och funktioner som kunderna kräver. Användandet av de gamla näten har minskat dramatiskt de senaste åren och de flesta telefoner och andra uppkopplade saker använder redan idag 4G eller 5G. Det här händer inte bara i Sverige utan i hela världen, flera länder har redan stängt ned sina 2G och 3G nät.”

Vad är viktigast att börja med?

”Det viktigaste är att inte vänta, utan att påbörja inventeringen för att  så snabbt som möjligt påbörja utbytet. Givetvis ska man inte heller upphandla eller installera några nya system som är beroende av 2G, 3G eller koppar”, avslutar Tommy Ljunggren.

Nedstängningen av 3G har redan börjat, 2G beräknas stänga under 2025 och kopparnätet 2026.

Den 17 maj arrangerar SKR i samarbete med PTS och TechSverige ett seminarium om vad som gäller inför teknikskiftet.
Fler tips på vad du behöver göra inför inventeringen hittar du här.

Dan före dan: Engagemanget för jämställdhet – en dimridå?

Det pratas, på förekommen anledning, en hel del om att lägga dimridåer i dessa dagar. Att avleda uppmärksamheten från det som verkligen pågår och har faktisk betydelse. Att med diverse utspel dölja besvärande fakta.

Imorgon är det den 8 mars och internationella kvinnodagen, sedan 1978 med på FN:s lista över högtidsdagar och ett tillfälle att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Många kommer imorgon att göra just det. Många kommer också att ta tillfället i akt att berätta om och lyfta fram sitt personliga, och sina företags och organisationers, engagemang för jämställdhet, mångfald och inkludering. Gott så. För att lyckas genomdriva förändring – oavsett område – krävs engagemang i frågan från företagsledningen. Detta bekräftas i rapporten Visionen om jämställdhet (Julia Larsdotter och Matilda Nehlmark 2016), en fallstudie om vilka medarbetare som deltar i jämställdhetsarbetet i några av de företag som varit med i förändringsprogrammet Womentor. En Vd och ledning som visar riktning är väsentligt för att kunna driva ett verkningsfullt jämställdhetsarbete, konstaterar författarna. Det de också konstaterar är att detta ändå inte räcker särskilt långt i sig. De som bär ansvar för att implementera jämställdhetsplanerna och leverera på målen är nämligen mellancheferna, och där brister kedjan ofta. Mellancheferna saknar i många fall en tydlig vision uppifrån, och i de flesta fall kunskap och incitament för att verkställa planerna som de – i brist på just detta – har en benägenhet att tolka som rekommendationer snarare än affärsmål. De vet helt enkelt varken riktigt varför eller hur jämställdhetsarbetet ska bedrivas, vilket rapportförfattarna menar kan förklara att könsfördelningen i branschen är i stort sett oförändrad trots att engagemanget för jämställdhet ser ut att ha ökat ordentligt på sistone. Rapporten Women in the Workplace (McKinsey&Company och Lean In) visar samma sak: mer än 75 % av VD:arna på 130 utvalda företag säger sig ha med jämställdhet bland sina topp tio affärsprioriteringar, men könsfördelningen i de största företagen förändras inte. Innan du avfärdar den amerikanska studien baserat på just det – att den är amerikansk och vi ju är så väldigt mycket bättre här i Sverige – gör ett litet provtryck på ditt eget företag med hjälp av fyra frågor baserade på slutsatserna i rapporten:
  1. Tror dina medarbetare (eller du själv) på allvar på att er jämställdhetsplan kommer att göra jobbet?
  2. Märks jämställdhetsmålen i vardagliga handlingar på jobbet?
  3. Uppmärksammar medarbetare på din arbetsplats öppet när de stöter på beteenden eller språkbruk som är könsdiskriminerande eller bygger på fördomar om hur män/kvinnor är?
  4. Får de operativa cheferna hjälp med att verkställa jämställdhetsplanen? Incitament? Premieras och uppmärksammas chefer för att de uppnår eller närmar sig jämställdhetsmål?
Kan du ärligt svara ja på samtliga? Grattis, det verkar som om ditt företag tar jämställdhet på allvar! Är svaret nej på någon eller några av frågorna? Grattis, nu har du identifierat något konkret att arbeta med för att visa att ditt företag tar jämställdhet på allvar! Jag tror inte att någon majoritet av det engagemang för jämställdhet som vi kommer att få höra om imorgon är några dimridåer i egentlig mening – mycket av det är nog äkta. Men för att engagemanget också ska leda till verklig förändring krävs mer än det de flesta hittills gjort och sagt. Det krävs att vi som inte är framme än följer de företag som visat vägen genom att våga titta lite närmare och gräva lite djupare i våra egna organisationer, i vår kultur, i vårt agerande. Och inte minst i vad vi i praktiken premierar, eftersom det är detsamma som vad vi verkligen prioriterar. Det kommer vara lite svårt och lite jobbigt, men bara gör det. In i dimman nu – och skingra den!

Publicerad • Senast uppdaterad