Gymnasievalet: arbetsmarknadskopplingen ointressant om den inte är rolig!
”Roligt”, ”roligt”, ”roligt” är det återkommande temat när niondeklassare frågas om vad som styr deras gymnasieval. Ungdomarna väljer det roliga även om det leder till en kompetens som inte efterfrågas. Eleverna har stenkoll på vilka skolor och program de vill välja, men frågor kring arbetsmarknadsetablering och arbetsmarknadsefterfrågan upplevs som främmande.
Lundaforskaren Alexandru Panican har på Ratios uppdrag gjort ett antal djupintervjuer med ungdomar i årskurs 9 där han frågat om deras attityder till gymnasievalet ur ett antal olika perspektiv. Det man kunnat ana innan, men som slås fast med dundrande tydlighet i rapporten, är att det uteslutande är lust och inspiration som styr valet, och att ”vuxeninformation” om vad olika gymnasieprogram leder till är helt ointressant.
Ett citat ur rapporten som sammanfattar det hela väl (s.36):
Samtliga intervjuade skulle välja ett ”roligt” gymnasieprogram även om utbildningen skulle visa sig leda till en kompetens som inte efterfrågas eller peka mot en etablering i en bransch med överskott på utbildade.
Rapporten befäster också hur styrda ungdomarnas val är av deras sociala och kulturella bakgrund, även om de själva förnekar det. Rapporten innehåller dock andra slutsatser som går emot gängse (vuxen-)föreställningar. En sådan föreställning är att ungdomarna skulle uppleva valet stressande och olustfyllt, en annan att ungdomarna skulle vara osäkra och vilsna kring vad de ska välja. Rapporten visar dock att valet upplevs som uteslutande positivt, att de nu äntligen får välja vad de vill i stället för den obligatoriska grundskolan. Ungdomarna har dessutom en mycket klar uppfattning om vilka program de vill söka, även om vilken sorts jobb programmen leder till och hur eftertraktade de är, som sagt, upplevs som irrelevant.
Ungdomarna säger också att de inte fått information om yrkesutgångar och liknande från skolans studie- och yrkesvägledare, men det sammanhänger enligt Panican med att de är ointresserade av denna information. Noterbart är dock att de ändå är intresserade av SYV:arnas tjänster, men då handlar det mer om att få praktisk hjälp med att ”klicka sig fram” till det program de vill söka.
Så, vad är slutsatsen? Jo att vi, om vi ska nå fram till ungdomar, måste lyfta fram det de upplever vara det roliga. Inte bara i att läsa med likasinnade kompisar på ett visst gymnasieprogram, utan det roliga med de yrkesidentiteter som utbildningarna leder till. Vi från IT&Telekomföretagen gör vårt bästa för att bidra till det. Inte minst genom vår skoltävling Next Up, som inte är en informationsinsats utan just en inspirationsinsats där ungdomarna genom möten med människor i branschen får uppleva det sociala och kreativa med att arbeta med IT. Det roliga, helt enkelt.