Digitala klyftorna måste motverkas

Förra året var antalet ”icke-användare” nere i 1,3 miljoner vuxna. Kampanjen Digidel löper 2011 till 2013 och är ett initiativ som helt bygger på frivilligt deltagande. Sexton aktörer, med folkbildning och bibliotek i spetsen, har åtagit sig att arbeta för att få ytterligare 500 000 vuxna ut på nätet före slutet av 2013.

Varför är detta viktigt? På Internet möter vi numera kärleken, finner bostaden, betalar räkningar, bokar resor, hämtar information och förmedlar vårt hjärtas mening. Internet har nästan blivit en förutsättning för att delta i samhället. Alternativet är dyrt och opraktiskt.

Halva kampanjtiden har gått. Närmare 300 partners från offentlig, ideell och privat sektor, samt ett antal privatpersoner, bidrar med konkreta insatser, allt från enskild handledning på ett bibliotek till ett storskaligt regionalt projekt. Förra året var antalet ”icke-användare” nere i 1,3 miljoner vuxna, en minskning med 200 000 på ett år.

Det finns ett Digidel-samarbete i Sveriges alla län. Digidel-insatserna görs av många engagerade personer; oftast frivilligt eller på marginalen i vanliga jobb. Projektbidrag, till exempel från Stiftelsen för Internetinfrastruktur och en och annan region, frigör arbetstid för väsentliga insatser. Det blir dock allt mer klart att riktade åtaganden från kommun och stat behövs. Det vore inte orimligt att myndigheter som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan engagerade sig.

Målgruppen blir allt svårare att nå. Icke-användare återfinns i olika åldrar, ofta med de gemensamma nämnarna; kort utbildning och tunn plånbok. Många gånger saknar arbetslösa digital kunskap, samtidigt som det är ett krav för arbete. Social isolering, som innebär ökade krav på kommunal service, kan delvis brytas med digitala tjänster. För utlandsfödda kan möjlighet att lära känna sitt nya hemland via nätet vara ett stöd för att komma in i samhället. Det är tre exempel på effekter som minskar samhällets kostnader.

Kommunernas engagemang borde vara självklart, utan att det måste kosta stora pengar. Från regeringen vore det önskvärt med större satsningar än uppmuntran, till exempel genom att driva ett mer långsiktigt, strategiskt tänkande kring dessa frågor.

Det är hög tid att diskutera hur arbetet för ökad digital delaktighet skall bedrivas efter 2013. Frivillig finansiering kan ingalunda tas för given. Behovet kommer att finnas: fortfarande kommer någon miljon svenskar att inte använda nätet, samtidigt som Internets utveckling innebär att ny kompetens krävs.

De frivilliga krafterna vill gärna fortsätta, och kommer att så göra i den mån det finns ekonomiska förutsättningar. Men det måste också till stöttning – inte nödvändigtvis med stora påsar med pengar – från stat och kommun.

Genom att vårda och utveckla digitaliseringsfrågan skapar vi framtidens välfärdssamhälle. Beslutsfattare på alla nivåer har ett stort ansvar när det gäller att fånga upp erfarenheterna från Digidel och skapa strategier för att fler ska komma med i matchen.

Mikael von Otter, ordförande Digidel 2013

Christine Cars-Ingels kanslichef Digidel 2013