Kemikalieskatten: en elefant på Skatteverket

På förmiddagen idag gjorde tjänstemän på Skatteverket ett tappert försök att hålla något som liknade ett informationsmöte kring hur den grundligt sågade kemikalieskatten ska tillämpas. ”Det får tolkas i enskilda fallet” och ”Vi förstår att ni tycker det är krångligt” var de mest återkommande budskapen.

Den 1 juli i år införs den s.k. kemikalieskatten,  en omvänd tull där i Sverige etablerade företag som säljer hemelektronik och vitvaror ska betala en punktskatt på upp till 320 kr per produkt – en skatt som leverantörer slipper om de är etablerade utanför Sverige och levererar från en plats utanför Sveriges gränser. Vi talar alltså om produkter som till 95 % tillverkas utanför Sverige. Det förmenta skälet till skatten är att uppmuntra användningen av mer miljövänliga flamskyddsmedel, men som skatten utformats beskattas i praktiken alla flamskyddsmedel (även de mer skonsamma fosforescerande) på samma sätt.

Att en lång rad företag och branschorganisationer har idiotförklarat skatten (liksom myndigheter som Skatte- och Tullverken, fast mer försynt formulerat förstås) har tyvärr inte hjälpt. Det hela har blivit en statsbudgetfråga, 2,1 miljarder ska in!

Utöver att skatten är ur miljösynpunkt verkningslös och driver elektronik- och vitvaru-försäljare bort från den svenska marknaden – med tusentals förlorade arbetsplatser som följd – så finns en rad otydligheter kring hur den ska tillämpas. Därav dagens informationsmöte på Skatteverket.

En av kärnfrågorna är vem som ska definieras som s.k. lagerhållare. Undantag från skatten görs för aktörer som är ”utländska” och som levererar varor från ett område utanför Sveriges territorium. Var gränsen går är oklart. Till exempel: omfattas ett svenskt företag som etablerar ett helägt dotterbolag i Norge och säljer på postorder (dvs. inte via egna kanaler) till kunder i Sverige  av lagen?

Detta och en rad andra gränsfall och oklarheter togs upp av de företags- och branschrepresentanter som deltog på mötet, som bemöttes av stammande och svävande svar från Skatteverkstjänstemännen. ”Det får vi bedöma i det enskilda fallet” uttalades säkert tio gånger. Ett svar som – vilket påtalades av deltagarna – är oerhört otillfredsställande för aktörer som rättmätigt efterfrågar enhetliga och tydliga regler. Att alla vet vad som gäller från början är inte minst viktigt för att alla ska kunna konkurrera på lika villkor.

Elefanten i rummet, vars öron, svans och betar ibland skymtade, var hur både orimlig och krånglig skatten är. ”Vi är bara satta att tillämpa lagen”, ”Det får ni ta upp med politikerna” lät det återkommande från tjänstemännen, när det blev svettigt att hålla statstjänstemanna-fasaden uppe.

Tjänstemännen tipsade dock i sammanhanget om två andra skatter punktskatter som faktiskt har avvecklats: förbränningsskatten och gödselmedelskatten. Något att genast ta intryck av?

För IT&Telekomföretagen-medlemmar som inte hade möjlighet att delta, men som vill veta mer om hur skatten ska tillämpas, ordnar vi ett eget informationsmöte den 13/3. Juristen Bobby Arash har på bl.a. IT&Telekomföretagens uppdrag gjort sitt bästa för att tolka lagen. Välkomna att anmäla er.

För den som vill ha mer allmän info om kemikalieskatten och dess konsekvenser, se www.kemikalieskatten.se.