Wille, Theodor och de digitala tjänsterna
– ”Att välja en väg [för upphovsrättens utveckling] är för mig en metafysisk terror” sa Theodor Kallifatides i måndags på ett av Folkpartiet arrangerat seminarium om förutsättningar för kulturskapade i en digital värld. Jag är böjd att hålla med.
Som representant för Sveriges internetleverantörer kan säga mycket om upphovsrättsbranschens traditionella inställning digitala medier och förmedlare av sådana tjänster, långt ifrån allt positivt.
Därför är det uppmuntrande att det idag verkar finnas en aldrig så stark tro på nätets förmåga att både förmedla kultur till en publik, samt generera intäkter till upphovsmännen. Evige Per Strömbeck från Dataspelsbranschen var en av flera som påpekade det, visserligen i samma veva som det sedvanligt sparkades på pirater och internetfrihetsivrare. Men, Rom byggdes inte på en dag.
Från att det för ett år sedan i princip villkorats att piratfrågan skulle vara på agendan i samtliga branschdiskussioner om förutsättningar för digitala medietjänster, har fokus äntligen svängt – idag är affärsmodeller, en till nätet anpassad upphovsrätt och svenska möjligheter att skapa internationella framgångar orden på allas läppar.
Det är en stor framgång. För upphovsrättsvänner, pirater och inte minst alla kulturkonsumenter. Nätets möjligheter för svensk kultur och svenska utvecklare av digitala tjänster är något som också allt fler politiker också plockat upp. Det är förbättringar av deras generella marknadsvillkor vi behöver. Inte möjlighet att stänga av folk från nätet.
Svensk framgång stavas därför tillgång till offentliga data (fritt nyttjande av all digitaliserbar offentligägd kultur?), starkt offentligt FOU-stöd för nystartade tjänsteutvecklare (ska Sveriges framtid byggas av kinesiska och holländska bilfabrikörer?) och allmänt förenklade marknadsvillkor inom de konvergerande media och telekombranscherna.
”Jag är klar med fysiska [musik]produkter…” sa, Wille Crafoord, en av panellisterna på frågan om hur han ser på nätets möjligheter och förutsättningarna för att sprida sin musik.
Ska man tro IFPI, som kan glädjas åt att intäkterna från digital musikförsäljning i Sverige har fördubblats på ett halvår (!) till drygt 30 procent av totalintäkterna för branschen, så är det främst de legala nättjänsternas kvalitet och användartillvändhet som konkurrerar ut de illegala alternativen (och de fysiska produkterna).
Tydligt är att dagens kulturkonsumenter håller med Wille Crafoord.