Vem jublar tystas i underhållningsindustrin efter Ipred-domen – och varför?

I går kom EU-domstolens tämligen väntade besked i ePhone-fallet. EU:s lagstiftning medger inga direkta hinder mot att domstol beordrar en internetoperatör att lämna ut kunduppgifter till en rättighetshavare vid påstått rättighetsintrång.

Och det jublas inom underhållningsindustrin. En större mängd rättighetshavarföreträdare menar att nu finns Redskapet på plats för att skydda upphovsrätten på nätet. ”Äntligen” deklamerar Film- och tv-branschens samarbetskommitté. ”Publiken är vinnare”, skriver Netopias och leverantörsföreningen Dataspelsbranschens talesperson.

Men vad är det dessa organisationer och företag står upp för – är det publiken? Upphovsrätten som verktyg för kulturellt mångfald, kreativitet och innovation?

Skulle dessa upphovsrättens självutnämnda försvarare svara ja på dessa frågor? Sannolikt inte nej i alla fall.

Men vad är det publiken vill ha? Är det statiska visningsfönster, eller distributionsmodeller som inte anpassats till de digitala möjligheter som finns? Inom snart sett varje marknad som digitaliserats eller tjänstefierats har affärsmodellerna effektiviserats, marginalerna pressats, digitala stordriftsfördelar nyttjats och tillväxten ökat – till gagn för konsumenten i form av bättre, mer varierade erbjudanden till mer attraktiva priser. Så varför ska inte detta ske inom underhållningsindustrin? Och håller någon emot denna förändring? Ett tips är att snegla tillbaka i denna text…

Men tillbaks till rubriken. Vem jublar tystast? De var tidigare mycket högröstade i antipiratfrågan. Men är, åtminstone i sin kommunikation, betydligt mer balanserade, nyanserade i hur deras bransch kan utvecklas och växa genom anpassning till digitala distributionsmodeller.

Jag talar förstås om skivbranschen. Symptomatiskt är att de i sin presskommentar till Ipred-domen igår understryker Ipred inte är lösningen med stort S. Utan att för att adressera fildelningsproblematiken menar de att det också krävs bra, legala tjänster och rättssäker lagstiftning.

Så talar en bransch som vågat ställa om. Och som förstått möjligheterna som digitala affärsmodeller ger. Uppenbart är att det har gått att tjäna pengar även utan Ipred på plats. Kanske är det så att sådana redskap inte ens behövs.