Internationella mansdagen. För att det är 2015.

Idag är det internationella mansdagen. Förutom att det minst sagt gått inflation i diverse dagar att fira, kan en ju undra vad i hela världen just detta är att uppmärksamma? Behövs verkligen denna egna dag för män, eller för den delen Internationella kvinnodagen som inträffar 8 mars varje år och uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation? Känns det inte lite… omodernt? Och liksom lite emot hela idén om att se till människan i första hand och inte dela upp oss efter könstillhörighet?

Enligt Wikipedia firas Internationella mansdagen den 19 november sedan 1999, för att ”fokusera på pojkars och mäns hälsa, och uppmärksamma mäns bidrag till samhället, förbättrade relationer samt lyfta fram positiva manliga förebilder”.

Ett urval av målen att beakta under internationella mansdagen är:
• Att främja positiva manliga förebilder.
• Att fira männens positiva bidrag till samhället.
• Att förbättra relationen mellan könen och främja jämställdhet.
• Att skapa en säkrare, bättre värld, där människor kan vara trygga och växa för att nå sin fulla potential.

Ganska lovvärt alltihop tycker jag. Och, dessvärre, definitivt något vi fortfarande har behov av. För ni vet ju hur det ser ut. Vi skriver 2015 och har kommit oerhört långt i många frågor men nej, vi lever inte i en perfekt, jämställd eller jämlik värld. Att det är långt ifrån praxis utan blir en världsnyhet när en premiärminister sammansätter sin regering som Justin Trudeau gjorde är bara ett av alltför många exempel på det. Även om han på ett mycket bra sätt använde ”för att det är 2015” som argument för var vi borde vara, så är vi inte där. Än.

Så firar gör jag inte, men uppmärksammar däremot gärna både denna internationella mansdag och alla de män som gör bra saker här i världen. Inte minst de som kommer närvara vid 5050-klubbens seminarium på temat ”Jämställdhet – hur gör man?” ikväll. Viken skillnad ni gör!