När det stormar – sitt still i båten

Terrordåden i Paris sände chockvågor genom hela Europa. Höjd terrorhotnivå och ändlösa livesändningar om jakten på möjliga terrorister i Sverige avlöste varandra. Allmän oro och förväntan på att regeringen skulle visa handlingskraft ledde till att statsministern lovade kraftfulla åtgärder och ny polisiär lagstiftning. Men var det rätt tillfälle att avge sådana löften?

Erfarenheterna från bombdåden i Madrid och London 2004 samt 11 september-attackerna 2001 där omfattande övervakningslagstiftning utlovades säger något annat.

11 september-attackerna ledde till Patriot Act och i förlängningen till en aldrig tidigare skådad massövervakningsskandal. Attackerna 2004 ledde fram till Trafikdatalagringsdirektivet, och det lovades dyrt och heligt att informationen endast skulle användas till utredning av extremt grova brott. Några år senare fick svensk polis rätt att använda trafikdatauppgifter för att utreda bötesbrott. Och tidigare i år utdömdes direktivet som alltför integritetskränkande och konstitutionsvidrigt av EU-domstolen.

Nu har den svenska regeringen med statsministern i spetsen utlovat att snabbutreda möjligheten för polisen att installera spionprogramvara på enskildas datorer och telefoner för att övervaka dem i hemlighet. Flera rättsliga och tekniska experter (samt en tidigare statsminister) har uttryckt starka tvivel till så omfattande tvångsmedel.

Att i hemlighet övervaka allt som sker på en dator eller telefon ger polisen en oerhört stor makt. Hur behjärtansvärt syftet än må vara finns det goda skäl att fråga sig om, när verktyget väl finns i polisens redskapslåda, krav på utökade användningsområden inte kommer?

Risken för ändamålsglidning är uppenbar och regeringen gör nu klokare i att sitta still tills den värsta stormen har lagt sig.