Egna utrymmen viktiga för att kvinnor ska satsa på IT

Sofia Bulgarien dag 1. Representanter från hela unionen har samlats för att diskutera hur vi ska lyfta den digitala kompetensen, både på spetsen och på bredden, hos EU:s befolkning. Mötet sker inom ramen för Digital Skills and Jobs Coalition och närvarande är bl.a. alla länders ”Digitala champions” (Sverige här representerat Jan ”Gulan” Gulliksen), representanter för respektive lands nationella koalition (där jag representerar den nybildade svenska koalitionen som alla som vill vara med är välkomna att anmäla sitt intresse till), de som ska organisera EU code week i oktober samt folk från EU-kommissionen, med digitaliseringskommissionären Mariya Gabriel i spetsen.

Vi ägnade måndagsförmiddagen åt workshops, eller ”conversations” kring ett antal utvalda teman, bland annat hur vi ska få fler ungdomar intresserade av att vilja programmera, hur lärares kompetens ska höjas, hur vi ska jobba med vidareutbildning och omskolning, hur vi överhuvudtaget ska få till bättre samarbeten inom och mellan länderna och inte minst hur vi ska få fler kvinnor att vilja studera och jobba med IT.

Själv deltog jag i den sistnämnda gruppen, hur vi ska få in fler kvinnor i IT. Förutom Gulan och mig hade vi representanter (tyvärr bara kvinnor…) från Grekland, Slovakien, Österrike, Malta, Estland, Spanien och Finland. Diskussionen leddes av Cheryl Miller, grundare av Digital Leadership Institute och drivande i EU:s satsning Women in Digital.

Det är slående hur man brottas med exakt samma problem i alla länder: att överhuvudtaget få tjejer och kvinnor intresserade av IT, och att, när de väl finns med på IT-utbildningar och i IT-yrken, att inte känna sig främmande för miljön och vilja hoppa av.

En lösning som drevs av Cheryl Miller var att skapa ”safe havens”, alltså avgränsade utrymmen där kvinnor kan få utveckla sitt IT-intresse på egna villkor. Alla i diskussionen kunde understryka att ett stort problem är att i blandade grupper så tenderar tjejer och kvinnor att bli passiva, eller att de pressas till en rollfördelning där de ska ta hand om samarbete och projektledning medan killarna gör det ”techiga”.

Att dela upp killar och tjejer är kontroversiellt och stöter på en del motstånd, men alla är eniga om att det inte handlar om att diskriminera utan att kunna ha utrymme för både och: både blandade grupper och grupper där tjejer kan utvecklas på egna villkor.

En annan dimension som kom upp I diskussionen är att mycket större fokus måste läggas på sammanhanget, och de tillämpningar som man skapar genom IT, och inte på programmeringen och tekniken i sig. Ett exempel från Österrike var en satsning på elektronisk stickning, en aktivitet riktad till tjejer där de lärde sig att sticka och skapa mönster med hjälp av ett IT-hjälpmedel. Det intressanta var tillämpningen – stickningen – inte IT-lösningen i sig. Aktiviteten lockade också lockade en hel del killar – ser man på!

Resultatet av workshopen kommer att sammanställas och diskuteras vidare. Från svensk sida kommer vi inom vår nationella koalition att under hösten göra någon aktivitet kopplad till jämställdhet. Först och främst ska vi lyfta fram alla de tjej- och kvinnoinsatser som redan görs, till exempel Pink Programming, Datatjej och Womentor. Ett stort problem är inte bara att det är brist på initiativ, utan också brist på kännedom om det goda initiativ som finns.

Min insats på dag 2 här i Sofia kommer att handla om vad vi ska göra för att skapa naturliga vidareutbildningsvägar för personer mitt i yrkeslivet. Återkommer med rapport.