Debatt: Längre utbildningar gynnar inte lärandet

I dag tenderar utbildningarna att bli allt längre, medan kunskapen föråldras allt fortare. Högskolan borde korta grundutbildningen och i stället erbjuda fler möjligheter till utbildning under hela livet, skriver representanter för tankesmedjan Digital Utmaning som vill att regeringen utreder det livslånga lärandet.

Digitaliseringen skapar stora förändringar i samhället när automatisering och robotisering utvecklar både varu- och tjänsteproduktionen. Allt smartare system tar över rutinmässiga arbetsuppgifter medan arbetskraften rör sig mot mer komplexa och kreativa uppgifter. Omställningstakten är hög, vilket ställer större krav på ständig utbildning. Ska vi lyckas anpassa arbetskraften till de snabba förändringarna måste vi ha ett utbildningssystem som medger lärande hela livet, inte bara de första 20 åren.

I dag lämnar tankesmedjan Digital Utmaning in en skrivelse till regeringen i form av ett kommitté­direktiv där vi föreslår en utredning för att i grunden bygga om det svenska systemet för högre utbildning så att det anpassas till en värld i snabb förvandling.

Utbildningssystemet med grundskola, gymnasium och efterföljande högskoleutbildning utgår från att kunskap som förvärvas under 12–20 år i ungdomen håller under hela arbetslivet. Grundutbildningen tenderar dessutom att bli längre, samtidigt som kunskapen föråldras allt fortare. Gymnasiets kortaste linjer är numera treåriga och högskolelinjerna, som förr normalt var tre år, är både fyra- och femåriga. Detta är troligen fel väg att gå. Högskolan borde korta grundutbildningen och i stället erbjuda fler möjligheter till utbildning under hela livet, som deltid parallellt med jobbet eller i regelbundet återkommande perioder på heltid.

Om utbildningen sprids över hela livet måste finansieringen ses över liksom frågan om var undervisningen ska bedrivas. Ungdomar utan försörjningsbörda kan i många fall leva snålt och bo var som helst, men yrkesverksamma kan det ofta inte. Vi måste ha ett system som ger de som arbetar incitament att löpande fortbilda sig och vi måste underlätta för dem att följa vuxenutbildning och högre utbildning. Det kan ske genom att sprida ut utbildningen geografiskt, ge kvalificerad undervisning via nätet samt att skapa redskap för individens eget lärande. Men det förutsätter nya system där ansvaret mellan individen, det offentliga och arbetsmarknadens parter bör diskuteras. Lösningen kan vara någon form av ”kompetenskonton” för livslångt lärande.

I Sverige har vi ett brett utbud av formell utbildning vid sidan högskolan i form av yrkeshögskolorna och kommunal vuxenutbildning, men också icke formell utbildning som företagens personalutbildningar, kunskaps- och bemanningsföretag samt folkbildning. Dessutom finns det informella lärandet via exempelvis böcker, kurser och utbildning via nätet, inte minst så kallade moocar (massive open online course). Men den enskilde har svårt att orientera sig i denna flora av möjligheter eftersom det saknas organiserad studievägledning utanför högskolorna. Både validering av utbildningar och rådgivning till enskilda borde kunna erbjudas oberoende av högskolan. Det borde också gå att få till en formaliserad samverkan mellan högskolan och andra utbildningsformer för att skapa ett sammanhållet system av utbildning och lärande som är tillgängligt och relevant under hela livet.

En viktig fråga att lösa i ett nytt utbildningssystem är hur examination ska ske och organiseras. I dag är det den institution som utbildar som också examinerar. Vi bör undersöka om examination kan och bör ske utanför de utbildande institutionerna. Vi har problem med betygsinflation och vi har dessutom ett behov av att examinera all kunskap, oavsett var och hur den lärts in. Inte minst behöver den som lärt sig via icke formell utbildning kunna få ett allmänt ­erkänt bevis på den kunskap som faktiskt inhämtats. Detta är viktigt inte bara för att kunna verifiera framstegen i det livslånga lärandet, utan också för att kunna styrka kunskaper och färdigheter hos alla de människor som utbildat sig utanför Sverige. Man kan tänka sig en modell med fristående examinatorer som ackrediteras av en myndighet, på samma sätt som en myndighet i dag ackrediterar bilprovningar.

Vi vet att det redan finns utredningar som berör en del av det vi föreslår, men ingen utredning tar ett helhetsgrepp och ingen har uppdraget att förutsättningslöst ifrågasätta hela systemet. Grundskola, gymnasium och högskola har tjänat oss väl i 150 år, men förändringarna i samhället i allmänhet och ekonomin i synnerhet är nu så kraftfulla att vi kan tala om ett systemskifte likt det vi genomgick under andra halvan av 1800-talet.

Det vi är på väg in i – kalla det informationssamhället, den andra maskinåldern ­eller den fjärde industriella revolutionen – leder till automatisering av arbetsuppgifter, och det enda tydliga sättet att hantera omställningen utan arbetslöshet och social oro är genom vidareutbildning. Utbildningssystemet måste utredas och troligen reformeras i grunden för att kunna tillhandahålla ett livslångt lärande.

Digital Utmanings rådslag om utbildning och omställning:

Gunnar Karlsson professor KTH

Mikaela Almerud jobbar med högskolefrågor på Svenskt Näringsliv

Åsa Händel Akademi Norr

Anders Jonsson senior rådgivare i samhällspolitiska frågor hos Saco

Kenneth Abrahamsson adjungerad professor i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet

Valentino Berti konsult inom it-management

Per Fagrell arbetar med industrins kompetensförsörjning inom Teknikföretagen